fyra liter vätska och en liter gift! Skål tame fan!

Jag har varit på strålbehandlingen, det var bildtagning samtidigt,  nå det var ju inte direkt så att de kom i silversurfardräkt vid strålningen. Den är lite mer sofistikerad än så, så de kom in med en stor sten från Tjernobyl inbakad i ett blyhölje med ett hål i. Ur detta hål kunde man se skimret från kryptoniten och de satte dit ett sugrör från Mc Donalds så att strålningen gick att rikta. Efter detta äventyr som skulle få Stålmannen/Superman att bli grön likt Gröna Lyktan/The Lantern, av avund. Så där låg jag på en plåtsäng och de plockade fram Instamatic Kompakt med X-cub Curié. De tog sina bilder gav mig en dos med strålning och sa,- Mikael, du var nog väldigt trött när du kom, för du snarkade så vi hörde det ut till kontrollrummet.
Märkligt, jag kunde svurit på att jag såg stenen och kameran. Men ibland så vet jag inte om jag sover/drömmer i vaket tillstånd eller om jag är vaken. Jag är hela tiden tvungen att kontrollera mina egna tankar, bara så att jag vet om jag är vaken eller sovande. Sedan gick jag iväg för att förgifta min kropp. Cytostatika är en giftbehandling som gör att man mår väldigt dåligt, så trots att jag får medel mot illamående så kan jag lova att man känner av detta. När man sedan får dos två av koksaltet så får man även vätskedrivande, vilket gör, hur ska man skriva, är det inkomster och man ställer sig vid en klädaffär med REA, ja då blir det även utgifter.
Pannkaka är gott, kaffe är gott, och ihop så är det fantastiskt. Tills i dag, det smakar inget alls! Ann-Britt som har hand om mig fixade så att hennes kollegor skulle klara av att fixa bytet medan hon var i väg och åt, men precis om på andra ställen, varför ska man hjälpa en kollega? Det kan ju vara kul att se de våndas när de kommer tillbaka.
Jag ska inte vara orättvis, Claes kom med en kopp kaffe och fixade allt innan Ann-Britt kom tillbaka. Jag har nu nästan två timmar kvar här, sedan ska jag äta och iväg på nästa strålbehandling. Det blir en lång dag idag.

En mardröm jag bara måste skriva om.....

Drömmar är märkliga saker. I natt drömde jag att radio skaraborg fick ta över melodikrysset och att Magnus Betnér var programvärd tillsammans med Peter Whalbäck. Dessa två herrar använde sig av ord i krysset som så att säga riktade in sig på krysset. Alla frågor handlade om Djurens rätt, politik, HBT, Veganism, rasism, yttrandefrihet och religion. Dessutom var det egna tolkningar av politik, inget fel på detta, men att säga att dagens politiker är inrättade i två läger , var av det ena borde vara Gulag och det andra Stalag, men är i dagenskryss Vågrätt ett och två, är kanske inget för melodikrysset.

Eller lodrät tre, ett tal från Oskarshamn som många av socialdemokraterna sett till att göra för partiet.

Vågrät sex, En nattlig syssla där man behöver hjälp av den kvinnofigur som åsyftas i lodrät sex.

Nåja, på grund av deras dåliga skämt och att det lät som om Peter läste manus på allt han sa, bara för att han inte skulle glömma bort skämten, och att Magnus skällde ut radiopubliken för att de hade en så dålig smak att lyssna på deras radioprogram, när det egentligen borde sänts i tv. På grund av detta beslöt radio Skaraborg att det måste läggas ner, vilket SR inte var med på utan att dessa två herrar skulle börja med partiledar debatter i SVT,v för de behövde två stycken personer som ingen tog för seriösa.

Så om detta inte betraktas som en mardröm, ja då vet nog inte jag vad en mardröm är!

<

batteri behov! Måndag 7/34

Måndag, söndagen bara rann förbi. Fast ändå gjorde vi mycket på söndagen. Min svåger fyller år i dag så vi firade honom igår. Jag kopierade film VHS till hårddisken, för att senare försöka klippa detta till något vettigt. Jag hittade funktionen Auto tracking på VHS'en så jag slapp allt brus. Jag har hittat en ny smak, vaselin! Vatten smakar, kallt. Kaffe luktar kaffe men smakar varmt. Maten smakar vaselin och när jag åt kvälls mackan så luktade osten, ost, men smakade vaselin. Brödet luktade kummin, men smakade inget, faktiskt. Allt med fet i smakar vaselin. Åtminstone så är det så i min mun just nu. När jag pratade med personalen efter strålningen i dag så sa de att det är nu du ska äta allt du annars tycker är äckligt. Inälvsmat är billigt så nu kan jag spara pengar.
Jo det finns ju fördelar med allt men vissa saker kan ju kvitta.

Min mus skriker efter batteri, så det måste jag fixa innan kvällen, eller!? Jag har redan varit ute och gått några kilometer, en fem, sex stycken. Jag gick och letade en musikaffär som heter Gitarren, och råkade träffa en brevbärare. Nå, glad som jag var så frågade jag brevbäraren, - Herr brevbärare! skulle ni med era kunskaper om adresser tala om för mig var Gitarren ligger? Denne postiljon stirrade på mig som om jag just blivit nedstrålad från himmeln, likt Mr: Bean, och bad honom att föra mig till era ledare! Han sa inget, bara stirrade på mig som han förväntade sig att jag skulle vifta med en strålpistol eller något. Så jag sa,- Gitarren är en butik som ska ligga här i närheten, kan ni tala om för mig vart jag ska gå? Inget svar. Så jag fortsatte - Måste jag betala porto för att ni ska kunna hjälpa mig? Då hoppade han upp på cykeln, körde iväg över övergångsstället fast det var rött och både bilar och spårvagnar körde förbi! Jag bara konstaterar att detta måtte varit ett kassabiträde som fått utomhustjänst.

 När jag gick igenom slottsparken kom det en äldre dam med stavar gående från höger. Hon hade inget högre tempo så man brydde sig inte direkt. Strax innan hon nådde fram till vägen där jag gick, ökade hon farten så mycket att hon kom ut före mig. Inget med detta egentligen, men hon tog ut kurvan så mycket att jag blev tvungen att stanna, bara för att se om hon hade ett dolt släp efter sig. Hon gick ut som om hon hade minst tjugofem meter långt släp efter sig. Accelerationen var som om hon hade en totalvikt på  femtio ton, minst! Men jag lovar att tanten inte ens tangerade femtio kilos strecket, inte ens med kläder och stavar! En liten tanke slog mig, så jag gick för bi och släppte av en rökare framför henne. Hon hostade lite men hon klarade inte av att komma ifatt mig i alla fall, hon var ingen VOLVO snabbe!

Imorgon är det en ny dag med nya äventyr, eller som den gode Raimond skrev till mig: En drake måste ha motvind för att kunna flyga.

Lördag efter första veckan.

Mycket har lugnat ner sig men, jag är snurrig i huvudet som om man skulle haft en åtta innanför västen hela dagen. Men det är nog som min fru Lena sa, blodtrycket är nog det stora spöket när det gäller det snurret. Annars så har jag med hjälp av vår son börjat att spela in VHS band till hårddisk, för att sedan( när man nu kommer att orka med detta ) redigera och lägga på DVD. Ungefär som om jag inte har en massa sådana här jobb redan liggande på kö. Ulf och Annica, Ronny och Fredrik, jag är ledsen, jag har väldiga samvetskval för att jag inte gjort det jag lovat er, men jag orkar inte lägga de timmar som behövs på detta just nu. För jag lämnar inte ifrån mig ett dåligt arbete, även om jag inte klarar av att slutföra det just nu. Trots allt, mitt liv går just nu före era bilder. Eftersom jag är sådan att jag gillar att fota, så det gör jag även nu fast jag är sjuk och inte mår så rackarns bra. Bilder tar jag och texter skriver jag, ibland mer och ibland mindre men helt säker är att så länge jag lever producerar jag. Jag och min uke har provat något nytt, nämligen att ha en uke på mobilen. Detta är inte så lätt som man skulle önska då bandbredden och avståndet mellan strängarna känns fel. Men musik är ändock musik.
Trött i munnen, trött tunga (låter som en dåligt tillagad maträtt) och ömt gomsegel. Vatten som inte smakar annat än kallt. Kaffe som bara smakar varmt. En middag som bara smakade gott, för det var ju jag som lagade den. (Eget beröm luktar illa, enligt Jante lagen) Det blev lite för hett då jag glömde mig, och lade på av vår egna Spanska peppar.
Jag har varit ute och gått i en dryg timme idag. Under ett tag på denna promenad så funderade jag på att ringa efter en taxi för att ta mig hem, så slut kände jag mig. Fast just i kväll när jag skriver detta så är det rätt så lugnt, har lite ont i magen, huvudvärk, yr och allt annat jag tidigare beskrivit. Men förutom det så mår jag bra! Jag känner mig lite som Nils Poppe, ibland bara för mycket.

6/34 Det är tungt detta!

Jag är ingen Adolf som ska klara skivan, jag är ingen Anderssonskans Kalle. Jag är en Micke som har ont i min hals och mun, men älskar världen ändå. För första gången i mitt vuxna liv tycker jag att det blir jobbigt för munnen att prata och att gäspa. Det är till och med jobbigt att tugga och att svälja, och detta efter en vecka. Nej jag har inga synliga sår, bara själsliga och annat som inte syns utan på. Det är tur att man får vila i två dagar.

5/34 Bilat ner och tillbaka!

I morse åkte jag ock min gode kamrat Alvi till Göteborg för att jag skulle få lite "sunshine". Glad i håg utan spolarvätska, blev vi tvungen att gästa Julapostordervaruhus i Skara. Efter snabbt hämtat upp fyra liter färdigblandad och fyra liter koncentrat kom vi till kaaasssssaaaan. Damen där arbetade med ett tempo som får slowmotion att verka gå på speed!!! Man undrade om hon tillverkade grejorna i kassan, inte bara läste av en streckkod. Nåja, man kan ju inte klandra människor för att de är noggranna i sitt arbete, hon log ju så kom inte från posten.
Vidare mot götet med en hastighet som var laglig, körde vi. Ock jag hickade börja. Har ni tänkt på att man kan skriva på samma sätt som Yoda pratar!
 Turen tillbaka efter en timme i Göteborg gick också bra, men jag kände mig väldigt trött och okoncentrerad, så där så att man kanske bör fundera på om man ska köra bil på ett tag. Vilket fall som helst så ska man nog inte köra några längre sträckor.
Hicka och ont i halsen, detta är bara vecka ett och det kommer bara att bli värre fram till 1:e mars, fy fabian.

Hur känns det? Att bli strålad alltså!

Onsdag, idag är det 4/34 och sedan tåget hem, för att imorgon återvända för trettiominuters behandling. Om jag skulle åka alla gångerna med bil skulle det kosta landstinget 16218 kronor i reseersättning. Om jag åker tåg så ligger det på ungefär samma pengar, tåg plus spårvagn. Taxi då? Nja då blir det billigare att jag ligger på hotell, till och med att bli inlagd är billigare. Åså Ronden bussarna, då blir det jobbigt för mig och det tar lång tid. Så jag väljer att ibland sova över för att det fungerar bäst med tiderna, strålning kontra cellgifter. Till frågan om hur det känns. När man är fastspänd på en brits, man kan inte röra på ansiktet, man kan knappt prata för att hakan är fixerad så att till och med tungan är svår att röra. Saliven rinner ner i halsen och just på grund av att tungan är svår att röra, och att struphuvudet har svårt att röra sig upp och ner. Är det nästan så att man får drunkningskänsla. Man tror att man kommer att drunkna i sitt eget saliv. Så man koncentrerar sig stenhårt på musiken för man ser inget, för masken sluter tätt mot ögonen så man väljer att ha dem stängda. Fast vad skulle jag kunna se, då mina glasögon ligger på en stol, likt Odens öga i Mimers brunn. Det allseende ögat som Oden offrade för sin vishet och för att han skulle kunna se alltet. För min del så innebär det bara att jag är mer blind än tidigare. Strålnings maskinen går igång och ställer in sig på en bestämd vinkel för att maximal dos hela tiden ska gå igenom modertumören och samtidigt ska metastaserna strålas till döds. En tjugo sekunders stråle rinner iväg, och sedan intar maskinen en ny vinkel och samma sak upprepas arton gånger. Efter ett tag tycker i alla fall jag att det luktar bränt, ungefär som det luktar när blixten slagit ner. Jag fick förklaring av teknikern att detta berodde på att strålen träffar fria joner i luften, och det är därför det luktar bränt för att de får temporärt en högre energinivå.
När detta är klart efter en femtonminuter så känner man sig lite trött och man känner en varm punkt i halsen. Punkten är svår att definiera läge på, men känslan är som när man tagit en snaps, det där varma som man känner i halsen, fast bara på en punkt. Nu har jag fått en hicka som är riktigt jobbig, den svår att ta på allvar för den kommer och går utan min hjälp.
Så just nu äter man piller mot illamående och värk. Illamåendet är konstant och värken är ännu bara begränsad, men blir värre. Så på detta sätt kommer det att vara framöver, fast med en stor skillnad, både värken och illamåendet är eskalerande.

VI! Vadå VI!? Det är jag som har eländet!

Varför i hela världen är inte ljudnivån till väckarklockan samma som ljudnivån på telefonen? När den ringde i morse väckte den inte bara mig och min fru, utan även resten av hotell. Det hjälpte inte att stoppa in den under kudden, för ljudknappen fungerade inte där heller.
Frukost och en kort promenad till strålningen, strålning nummer 2. Den tog trettio minuter, och i den ingick då även magnetröntgen CT. När jag var klar med detta fast spända äventyr, var det direkt till cellgiftsintaget. Fantastiskt hur man kan få saker att låta bättre än vad det är, man förgiftar min kropp så att man mår skit, för att man ska må bättre. Jag konstaterar bara att om man super sig riktigt full, då blir man också väldigt dålig för att man fyllt kroppen med gift, sedan blir man bättre. Då jämför man med sitt sämstaläge och inte dagen innan, det tråkiga med cellgifter är att man blir inte störst, bäst och vackrast, och man har inte roligt med trevligt cellskap.
Fem timmar med ett intravenöst intag av en liter i timmen, och jag trodde att man skulle ha cellgiftet under hela tiden. Vad jag hade fel! Först fick VI två liter koksaltslösning, under lite trassel fick vi igång droppet för att kanylen sög sig fast i väggen, men det fixade vi. Under tiden vi fick detta sov jag lite, läste lite och drack kaffe. Sedan kom sköterskan tillbaka och Vi fick cellgiftet inkopplat och en spruta med vätskedrivande! Vilket tok, fem minuter efter den skjutsen stod vi och pinkade första gången, sen var det så var tionde minut. Efter ytterligare en timme kom nästa påse med koksaltslösning, hu jeda mig/vi vad man pinkar. Lena, min fru och jag hade vissa funderingar på hur länge det vätskedrivande joxet skulle fungera, så jag frågade och svaret var att det driver på i någon timme, det märkte vi. Sex timmar senare gick jag och min fru iväg och åt en god lunch. Jag kommer aldrig att förstå varför sjuksköterskor alltid säger VI när det de gör bara drabbar mig.
En skön promenad runt i Göteborg, nja, en liten del av götet i alla fall. Sedan var det dags för strålning nummer 3, tjugo minuter senare var jag klar för dagen. Så det blev en promenad runt i Slottsparken och Botaniska, riktigt skön, men jag blev tvungen att skynda på det hela för jag hade trots allt fått i mig en sju - åtta liter vätska under dagen. Så för mig blev dagen oavsett en pissdag! Dock en bra sådan.Tillbaka på hotellet och vila, det är skönt. Imorgon har jag sovmorgon och sedan är det nummer 4. efter den är det hemgång till Skövde.

33 kvar att göra!

Morgonstund har guld i mun, tungt men det stämmer kanske inte alltid. Denna morgon var tung, fixa allt för att sedan hämta min hustru och se till att vi kom med tåget till Göteborg, ett tåg med två våningar där vi satt på den övre. Det är inte lätt att åka tåg då konduktören väntar med att kolla biljetten till efter Falköping. tjugo minuters väntan där man inte kan vila i ett tåg som vaggar sakta från sida till sida. Väl framme i Göteborg ska man lösa problemet med att ta sig från stationen till Sahlgrenska, så från Centralstationen ska man ta spårvagn nummer 17 på plattform B mot just Sahlgrenska. Hur man ska ta sig tillbaka får vi reda ut i morgon. Framme vid Sahlgrenska gick vi till huvudentrén för att syssla med tillverkning av oslammade fosfater med mera, och med inkomster kommer utgifter.
Aston Villa hotell/ villa Fridolin är ett litet trevligt hotell på Askimsgatan 10, precis nedanför Sahlgrenska. Så gångvägen från huvudentrén är kanske 250 meter och är inte så svårt att hitta, dessutom ligger det vackert. Där bokades vi in under denna period, vilket inte var helt fel.Om ni tycker att jag skriver lite rörigt så beror det på att jag har en tv som står på alldeles intill mig.
Strålning, ja för att få strålning måste man spänna fast överkroppen och huvudet så att strålningen träffar exakt lika varje gång. Man delar upp dosen man ska ha i ett antal delar som man skjuter från olika vinklar. På så sätt får de max dosen för den gången där strålarna korsas, på så sätt sparar man frisk vävnad. Så om jag förstått detta helt rätt så kommer ingen av dessa strålar gå samma väg, men korspunkten kommer att vara i modertumören. För att detta ska fungera har man gjutit en mask som får en att tänka lite åt "Lammen tystnar!", men ändå inte. För man spänns fast i en bänk, med masken som är en avgjutning från bröstkorgen och uppåt. Den masken håller fast huvudet, käken och halsen så hårt, att när man sväljer, då har struphuvudet så svårt att röra sig att det känns som om man ska kvävas i egen saliv. Tack Frank Sinatra för din underbara sång! Utan dig hade jag inte klarat de där trettio minuterna. Trettio minuter av koncentration på text och musik samt att försöka hitta filmerna han sjungit sångerna i. Efter en stund kom sjuksköterskan in och sa att nu är det klart för idag, men i morgon bitti är det samma resa igen. Sedan blir det bättre och allt kommer att gå smidigare med strålningen.
En vandring till Linnégatan för att införskaffa oss lite mat, slutade på en pizzeria, en av få på den gatan. Pizzorna var väldigt goda men när vi skulle betala blev det lite strul.- 176 kronor sa han!- För två pizzor? - Ja, eller nej. jag måste räknat fel! Han räknade om och konstaterade att han slagit in felbelopp. - Ja, 146 blir det! - OK sa jag och sträckte fram en femhundring. Han gav mig 350 kronor tillbaka och sa,- Jag vill inte bli av med all växel så om du ger mig 26 kronor till så blir det jämt. Jag tänkte inte så mycket utan började räkna upp 26 kronor under tiden jag räknade i huvudet. Konstaterade att detta blir ju att jag betalar 176 i  alla fall. Jag sa,- Det blir ju fel, det är du som ska betala mig 4 kronor. Han säger - Hm, så blir det när man fyllt femtio år! Och ger mig tre kronor! Skit samma, pizzan var god!
Min hustru jobbade i natt, så hon sov på tåget ner i cirka en och en halv timme. Först somnade hon till 18 nyheterna, sedan till Halv åtta hos mig. När handbollen började var hon ner bäddad och sov för natten, jag hoppas att hon sover gott.
Just nu är det handboll på tvn och jag sitt er på vårt rum och konstaterar att, jag som är så handbolls intresserad bryr mig inte. Jag är inte ens upprörd av att de spelar som krattor, jag skiter i detta för jag ska på strålning i morgon bitti, sedan ska jag få cellgifter i fem timmar. Där efter är det lunch och sedan en ny omgång med strålning. Handbollen har ingen plats i mitt liv just nu, fast det har knappt någon idrott just nu.

I morgon är det D-day för mig!

Har skottat lite snö, för det mesta tog vi igår kväll. Sedan har vi tagit den sedvanliga promenaden, fast då jag fastnade och pratade med grannen så blev det runt djurkliniken istället, ungefär tre kilometer. Städat lite, även där med betoning på lite.
Suttit och funderat igen på platser och händelser jag skulle vilja se.
 När jag läste allt av Ernest Hemingway jag kunde komma över fick jag bilder i mitt huvud, av platser han beskrev. Platser som jag vill se med egna ögon, Pamplona, tjurrusningarna och tjurfäktning. Inte för att på något sätt del ta, utan endast känna av atmosfären. Lukten av djur, svett och adrenalin, tillsammans med sorlet från människor som tjoar och skräckfyllda rop, samt klappret från snabba fötter och klövar. Eller Madrid, stadens befolkning som beskrevs med hårda ord, under tiden huvudkaraktären satt och drack grön absint(Femte kolonnen och fyra noveller från spanska inbördeskriget).

Eller När man läser böcker av John Irving, så som Garp och hans värld eller Hotell New Hampshire, ja då vill man ju se om Wien verkligen är så grått och fuktluktande som beskrivs.

Jag vill även se Ayers Rock i Australien på samma sätt som William Gosse, se solen gå ner över kanten på kontinenten för att sedan stå och stirra på södra korset, med en varm bris fräser i gräset.

Argentina, pampas, denna bördiga prärie som Evert Taube sjunger om. Bara att få vistas på dessa platser är ju ett äventyr för livet. Vara där, finna känslan, insupa atmosfären och inspireras till livet.

När man som jag är intresserad av historia, och gärna läser faktalitteratur eller historiska noveller  och romaner. Det är då man kan se historian utspela sig framför sina ögon, precis som om man vore där och då. Jag vill kunna säga, jag har varit där och jag såg. Men frasen blir bara, jag vet, jag har läst om detta.

Så för att klara av att se och göra allt detta, behövs det att saker förändras. Min inkomst, den följer svensktradition, för lite, för sällan och försent. Det är mitt jobb, slit mindre till högre lön men mindre ansvar, detta är ett Närke, det går aldrig!!

Ibland blir man som en tonåring, jag vill kunna mer, jag vill bli smartare, jag vill få ett drömjobb, jag vill tjäna grova pengar, och allt detta utan att jag ska behöva anstränga mig eller satsa ett enda dugg. Jag gapar och det ska flyga stekta sparvar in i min mun.

Jag vill bli lottomiljonär utan att satsa några pengar!!

Fast just nu vill jag att februari passerat och att jag mår bra utan att ha några problem från cellgifter och strålning. Men nu kommer Dagen D, måndag nummer ett i fas två, min första vecka i ett av mitt livs största äventyr, och jag är rädd, rädd för att Murpys lag ska gälla, Kan det jävlas- ska det jävlas!

Men i grunden gäller det att, det spelar ingen roll om glaset är halvtomt eller halvfullt, så länge det är singel malt Whisky i det. 

Jag hoppade över fredagen!

Fredagsmys, god mat, gott vin, godis och ett gott sällskap bestående av en vacker kvinna som råkar vara min fru. Det är helt underbart med en sådan kväll. Och sådan var min fredag, ekivoka tankar undanbedes då jag åt för mycket och mådde illa.
Lördag, en underbar förmiddag med ett underbart väder. En skön promenad på Billingen i en underbar natur. Frosten gjorde alla grenar på träden vita som om de vore bestrukna av pudersocker och glasyr. Ett väder som övergick till ett vackert snöande med lite vind från väster. Sedan kom snöeländet i form av mer snö, så man blir tvungen att skotta och dessutom har det blivit plusgrader. Tung, blöt, snö är lika med trötta armar och ond rygg, men imorgon när man vaknar, pigg som en mört så har man skön träningsvärk, som talar om att man borde träna mer.
Träna, jag får dåligt samvete för att jag följt läkarordination, vila och gå upp några kilo i vikt. Hela vårens slit, hela semesterns slit, och hela höstens slit, allt är lagt på hyllan för att jag måste ta det lugnt. Koncentrera mig på det viktigaste av allt, att bli frisk. Om ett år ungefär kan jag börja om igen och då är målet att minska midjemåttet tio centimeter och att öka min muskelmassa med minst tjugo procent. Fast jag vet ju inte, jag kanske inte behöver bry mig om midjemåttet, men muskelmassan och konditionen ska i alla fall förbättras då.
Sedan hoppas jag att min sångrös har blivit så stabil och vacker att jag slipper hot från omgivningen, tränar jag lika mycket på min uke då som nu, då kan det kanske bli en konsert på fejjan!

Strax är torsdag slut, och en ny dag gryr!

Nu blir jag undrande! Hur länge var den där dansen som Fredrik Åkare och Cecilia Lind var på? För i första versen är månen full och lyser som om den var av glas. Det kan man ju köpa men sen, i sista versen, och stjärnorna vandra och timmarna fly och Fredrik är gammal men månen är ny. Här uppstår det ett tids dilemma. Från nymåne till nymåne är det cirka 29,5 dygn vilket gör att från fullmåne till nymåne är det 15 dygn!! Då kan väl timmarna flytt men någon måste väl saknat dom!! Det är ju lika med den där jäkla ekorren som sitter i granen och hoppar från tallegren! Det är väl inte undra på att barnen hade svårt med vilka träd som var vilka! En gran med tallgrenar och en tall som kallas fur!! Viken röra! Till detta ska man hålla ordning på barren på gran som är korta, tall/fur som är långa och en som sitter tre och tre! Sedan är det dessutom viktigt att tallarna skrivs som Furor och inte Furer, för det är ett folkslag i Tchad. Så till detta rörande finns tallstrunt, som inte alls är strunt, utan rätt allvarligt för det är årsskotten som inte smäller på nyår!

 

Jag har något i ögat! Kan det vara en bjälke?

Hela denna dag har jag haft tryck i halsen, ett tryck som gör att jag hostar. Jag är inte svullen, jag har inte ont och är inte förkyld. Men det är något i min hals som gör att jag hostar. Idag onsdag, det innebär att om fem dagar börjar min behandling eller mitt andra äventyr i denna serie. Tänk att det är så svårt att sova, att jag till och med har svårt att vila på dagen. För det är så jobbigt att vakna med hjärtklappning och att man nästan hyperventilerar. Man vaknar och känner en syrebrist så att man nästan försöker att andas in allt syre i rummet, med ett andetag. Jag försöker att göra saker, bara för att jag "måste" sysselsätta min hjärna. Så idag har jag mätt höjden på höghusen från vårt köksfönster, jag har beräknat hastigheten på trafiken genom att klocka bilarna som passerar på gatan. Och jag har försökt att beräknat molnhöjden genom att titta på belysningen vid sopförbränningsstationen.
Jag var och handlade för veckan ute på Elins i kväll, dessutom köpte jag mig en elektrisk rakapparat, inte för att jag gillar sådana utan för att Sahlgrenska rekommenderar detta för att det skadar huden minst. Och jag behöver tydligen skona min hud mycket i skäggområdet, för det är där jag kommer att få de yttre brännskadorna vid strålningen. Så jag tar det lugnt med detta, och skaffat mig en apparat.
Jag provade att sjunga när jag spelade på min Uke idag. När jag drog balladen om Fredrik Åkare för fjärde gången ringde det på dörren, så jag gick och öppnade. Utanför stod det tre katter, varav den ene som var gul, och tydligen talesman för katterna i området, sa:- Endera släpper du ut katten du pinar, annars kommer vi att se till att alla katter på Östermalm kommer att stå utan för ditt sovrumsfönster och jama hela natten. Är det så att du tränar på fiol, då tycker vi att du ska göra detta utan stråke, för du är en skam för alla nybörjare på fiol! Då jag förklarade för katterna att jag bara spelade på min Uke och sjöng lite, då sa den store gule att - Vänta du till i mars! Då ska du få igen för skönsång! Att du spelar på din Uke och jammar lite kan vi köpa, men je fabian i att "kraxa"! Till och med kråkorna tycker att det låter för jäkligt!
Så ikväll spelade jag Hum hum från humlegården fast det blev bara hum hum!
Jag har varit medlem i FVRF i 40-år i år, fantastiskt att jag varit medlem så länge. Undrar hur länge jag varit medlem i Hemvärnet? Jag har för mig att jag gick med i slutet på 80-talet. Ännu en uppgift att kontrollera!

Nervöst skitnödig!

Egentligen vet jag inte hur man förklarar detta nya uttryck, nervöst skitnödig! Mer än jag är så nervös över måndagen, att varje gång jag tänker på det, bullrar magen till och jag känner ett behov att besöka en toalett. Det kan ju varit något jag ätit också.
Jag har under gårdagen inte gjort något vettigt, förutom att städat toaletten. Jag provade att använda en blandning av Super 10 och Listerine, med tanke på mina goda erfarenheter av att använda Listerine som rengörning av ugnen. Det blev rent och luktar friskt, men jag rekommenderar att göra detta som ett lördagskvällsnöje, istället för att ta en grogg. Det kan ju bli ett annorlunda party, chips och Listerine i sprayflaska inne på toaletten. Ta med egen smak!
I en värld där man ofta ser elände, får man funderingar på vad vi vill egentligen. Är det för att man tycker att det är skoj vi låter människor lida. Eller är det bara så att vi inte förstår bättre. Det kanske är så enkelt att det är Ockhams Rakkniv som gäller, men vi har för mycket samvete för att klara av det Hitler gav sig på. Så vi väljer en annan metod. Vi låter stora delar av världen svälta ihjäl eller dö av törst och sjukdomar, sedan kan vi säga att precis som Hitlershantlangare, vi har inget gjort, vi lydde bara order. Men jag är oskyldig, jag har skänkt pengar till röda korset, till läkare utan gränser, till Radiohjälpen, till svält katastrofen på Haiti eller vad jag nu har gjort. Vi köper oss avlatsbrev för att döva våra samveten, men innerst inne vet vi nog att det borde lösas på ett annat sätt. Men vi ska inte tvinga andra nationer och folk till att bli som oss. Nej, det är väl inte riktigt meningen, men vi kan se till att de kommer att kunna läsa och skriva, så att de kan skapa sin egen medvetandegrad.
Vad har då detta med min cancer att göra? Jo jag tror att man borde se till att Staten ska ta hand om dessa problem, och att istället för att lägga miljarder på en tunnel genom Hallandsåsen (12 miljarder per mil), Västlänken och Citybanan. Vi väljer politiker för att de ska se till att vi invånare får det bästa möjliga per skattekrona. Ja men se till och lös energiproblemet med forskning, ta pengarna ifrån Västlänken(20 miljarder per mil) och Citybanan( 22 miljarder per mil), se till att lös cancerns gåta så att den går att bota helt! Se till att länder med vattenbrist får utrustning som skapar vatten till dem! Lös problemen, det är därför de har fått jobbet, så att jag ska slippa! Jädra lat oxar!!

Måndagen som gick!

Det är alltid roligt att hälsa på jobbet. Fast man vet att jag kommer att dröja innan jag är tillbaka, fick jag försäkring om att jag kommer följa Svänghjul till det nya. Det är ju roligt, nya lärdomar, gamla produkter. Jag kommer att bli tvungen att lära mig ett modernare styrsystem, inte helt fel. Finns det studie material i det nyaste Siemens på nätet tro? bara så att man kan kolla lite på det.
Papper, alla dessa papper. Tänk om det funnits lite samordning mellan försäkringsbolagen, och om de godkände papper som myndigheterna anser är ok. Nej då! Varför göra något enkelt, då kan jag ju få ut alla pengar jag har rätt till utan krångel, det är ju inte meningen! Tesen att man måste vara frisk för att vara sjuk stämmer igen.
På måndag, dagen D för mig, ska jag till Sahlgrenska för strålning, och sedan är det lika för resten av veckan, ja resten av månaden. Problem som uppstår, hur tar jag mig till Sahlgrenska? Hur löser jag de övernattningar som behövs? Vart får jag tag på mat? Är det jag som ska betala all mat? Är det jag som ska betala hotell? Är det jag som ska betala resorna?
Buss= Ronden som går ner till Göteborg, ja om jag får tider på Sahlgrenska som passar! Tåg, ett osäkert kort, det är ju snö ute! Taxi, endast i undantagsfall enligt reseansvarig! Egen bil, kul men hur gör man om man blir för dålig nån gång för att köra?
Övernattning behövs mellan måndag - tisdag och onsdag. Varför då? Jag strålas på eftermiddagen måndag, morgonen och eftermiddagen tisdag, däremellan ska jag ha cellgifter i fem timmar. Sedan strålas jag på morgonen onsdag. För att jag inte ska bli tvungen att gå upp samtidigt jag går och lägger mig för att ta mig till Göteborg är övernattning ett måste. Sedan är det strålning torsdag och fredag förmiddag, tror jag. Men Orsa kompani lovar inget bestämt!
Tydligen ska man spara alla kvitton och sända in dem till reseenheten, vilket gör att man är tvungen att ligga ute med pengarna. Vad annat kan man säga än, Det ordnar sig med begravningen, bara kärringen blir död!

Men, var det lördag igår?

Igår var jag och min hustru ute och gick i drygt en och en halv timme, tempot var fort men inte snabbt, helt klart över marschtempo som enligt svensk standard är 112 steg per minut, men inte så högt som amerikanskt tempo på 120 steg per minut. Min steglängd är ungefär 0.82 meter, gånger 112 steg per minut, gånger 90 minuter ger att vi gick cirka, 8,2 -8,5 kilometer. Hade vi hållit amerikanskt tempo, då hade vi gått för långt.( He,he.)
Denna dag ägnade jag också till att hjälpa min svåger med att resa en stege, och hur svårt kunde det vara då?. Inte speciellt alls om stegen varit en tre-fyra meter och av aluminium, men så var inte fallet! Stegen var en stålstege på säkert 10-14 meter, den kändes som om den var blyfylld. Sedan när svågern klättrade upp på stegen för att hissa upp den över halvan, ja då blev det lite tungt. Nåja, det var han som klättrade, jag stod bara och kollade. Sedan blev det lite kaffe hemma och en träningsrunda, på min Uke! Tränade lite Bluestolvor och bröt en nagel. Det gör ju ont, det är tur att blixtlim och silvertape finns. Idag är det 8-D, nedräkningen pågår till första behandlingsdagen. Det är kanske inte konstigt, men jag får en pulsökning varje gång mina tankar bra så snuddar vid tanken på behandlingen. Om jag är nervös inför behandlingen? Ja det är jag, och helt ärligt så gjorde det mig inget om februari 2012 vore en försvunnen månad i min kalender, och att jag sov igenom hela den behandlingen. Fast och andra sidan, tänk vad mycket jag skulle missa att lära mig, saker som kanske vore bra att kunna eller veta. Sedan har de ju upplyst mig om att det är tiden efter som är den stora kampen. Så nu har mitt liv fyra delar, kampen inför behandlingen, Den tuffa kampen under behandlingen, den stora kampen efter behandlingen och fortsättningskampen med det nya ordinarie livet. Det är som om man vore husvagnsägare, livet är en camp, campa ofta!

Ett liv i 3D!!

Skum bild, men om man har 3D brillor så får den djup.
Idag inträffade det något märkligt, jag skyndade mig i väg ut , så jag tog min telefon och drog i väg med en farlig fart. Allt för Mr. Dressman.
Det märkliga var att min telefon var tyst, inte ett pip, inte ett SMS, inget. Under hela tiden jag var ute så var telefonen tyst. När jag kom hem stoppad jag den i fickan som vanligt och när ett tillfälle sedan dök upp tänkte jag att, Man ska kanske spela lite OrdFajten. Sagt och gjort fiskar jag upp telefonen och försöker att starta den. Det är då jag upptäcker att jag har sprungit runt hela dagen med min GARMIN nüvi 245W i fickan. Detta förklarar varför min fru inte fick tag på mig, och ingen annan heller.
Idag var vädret vackert. Solen låg på och värmde skönt, och jag konstaterade att våren är påväg. För Våren, Är Här. Så till alla medmänniskor slut er samman och gå med i " Våga Vägra Vinter!" Eller som förkortningen lyder " V3!"

Vinterbad är en lisa för själen!

Igår blev jag och min hustru bjudna på ett kvällsbad i det fria. Vi njöt av det underbara sällskapet och vattnet, ett vatten som värmts av björkved och hade en temperatur på plus fyrtio grader celsius. Man kände vattnets varma mjuka hölje kring sig, och en svag doft av kåda och snö. Tack mina underbara grannar för en trevlig kväll.
Idag var jag och hustrun min på Relaxen, Aqua Vitalis och njöt av bastu, bad, hamamsten, solljus, bastu, bad och Auf guss. Man känner sig som en ny människa när man går därifrån. En människa med ett välbefinnande, en person med avslappnade varma muskler. En kropp som har ett inre element med värmen på det högsta, så att när man kommer ut så dunstar regn och snö långt innan det kommit nära ens kropp.
Idag har min underbara hustru fått mig att glömma, nu ikväll sitter jag här och funderar. Jag tänker på hur lätt man kan slösa på tid. Det är som om man har en ungdomens brunn att ösa ur, eller som om all tid jag sparat i mitt liv är oändligt. Det är lätt att slösa med tiden, speciellt om det inte är ens egen. Tack min underbara hustru för att du förgyllt min dag, trots din förkylning. Tillsammans med dig är det alltid vår tid.
Det fixar sig Olsson, det löser sig NOG. Reklamen som Barncancerfonden kör är talande även för mig, som en mycket god vän påpekade. En av fyra stolar är tom.
Min tid är dyrbar, därför avskyr jag att vänta. Jo det måste till expertis för att allt ska bli rätt, men det är min tid de slösar med. Tid jag har nu men kanske inte har i den andra änden.
Var stark, visa vilja, var positiv, se ljuset, känn styrkan i din kropp. Problemet är bara att varje dag är en kamp, varje dag. Varje dag ska jag vara positiv, stark, se ljuset och visa vilja. Varje dag som går blir tyngre, rädslan och tvivlen gror. Visst fixar jag detta, tror jag. Visst orkar jag med behandlingen, tror jag. Detta är som att, ja, jag vet inte hur man ska beskriva det hela. I snart tre månader har jag väntat på behandling, i snart tre månader har jag levt i ovisshet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som fördärvar min kropp, kommer att göra mitt liv svårare att leva, och kommer att skada mig för livet. I snart tre månader har jag väntat på en behandling som ska göra att jag kan komma vidare med mitt liv. I snart tre månader har mitt liv avstannat,  och jag har väntat på att få det tillbaka. I snart tre månader har jag levt med olika föreställningar om hur det kommer att bli, och jag kommer inte att få veta detta utan att börja behandlingen. För inget cancerfall är det andra likt. Den förste mars då vet jag hur det var att bli strålad, den förste mars då vet jag hur det var att tagit cellgifter. Den förste mars börjar fas två, min marsch tillbaka till livet, tror jag.
Dam D1- F3

Dagens tankar!

Nu är masken fixad, jag undrar om man får behålla den när detta är klart.
Med så mycket papper att fixa och dona med, ja då måste man nog vara frisk för att klara allt.
Varför skottar man bort snön, när temperaturen kommer att stiga mot sju plusgrader celsius?
Låst kapital, det är när jag köper två flaskor med dusch schampo för tio kronor styck, fast jag redan har två flaskor hemma.
Snösmältning, det är vårens fyrverkeri. Nu är det bara dags att vänta på att träden och blommorna ska explodera med sin färgprakt!

Sahlgrenska tur och retur!

Jag hoppades på mer, förväntade mig mycket, och det blev en fingertutt! Resa ner till götet, få en blöt duk över huvudet som kändes som om den skulle strypa mig när den stelnade. En röntgen på 5 minuter efter en timmes väntan, sedan ett klockslag och en påminnelse om när det blir strålning och cellgifter. Riktigt uppmuntrande.
På hemvägen åkte vi via Vänersborg där vi hälsade på min far, det var kul men, om man ska åka E45:an förbi Lilla Edet, så kör genom orten, annars blir man stående och får vänta i 10 - 15 minuter vid något jäkla bygge, just utanför Lilla Edet.
Snö, det snöade hela vägen till Vänersborg, där vi fikade och sedan åkte vidare hem, i snöväder.
Till kvällsmat blev det en kombo, Lunch/middag/kvällsmål vilket var samma sak som Mc Donalds.
Så hur ser det ut nu? Pappersarbete som måste genomföras sedan börjar det, 1 mars ska strålningen och cellgiftskuren vara klar. Sedan börjar återtåget, vägen tillbaka, med allt vad detta innebär. Kanske inget, kanske ett hästjobb. Detta vet man inte för än den 1 mars, månaden då våren kommer till Skövde, i alla fall för mig. 2012, året jag blir 53 varav jag jobbat på Volvo i 32 år, jag och min hustru varit gifta i 28 år, förlovade i 33 år, och tillsammans i 35 år, som jag hoppas blir minst lika många till! (inte på Volvo, för det får jag inte!)

Suck, Göteborg!

Orkar inte att skriva något idag, det känns tungt nu!

Jag har ont i mina fingrar!

Jag sliter faktiskt med min uke, och jag sjunger när ingen är hemma. Jag spelade in min skönsång med uke kompet. Det lät som om högtalarna var spräckta. Jag behöver träna mer, så är det! Men mina fingertoppar värker så det får vara för i natt!

Vart tog gårdagen vägen?

Igår gjorde jag något, jag kommer inte ihåg vad bara. Lite märkligt med tanke på att det är 24 timmar som jag har svårt att komma ihåg. Jo att jag har sovit sex timmar kan jag nog slå fast, det gör 18 timmar utan riktigt mönster. Jag spelade på min uke i en timme, och pratade med min syster i en och en halv timme. Men fortfarande har jag 15 och ½ timme utan minne. Vi tittade på film, Alice i underlandet med Jonny Depp i 2 och ½ timme. Då är det 13 timmar kvar. Ett drygt halvt dygn utan tidskontroll. Jo, jag har tittat på filmsnuttar från Grythyttan och Hellefors i fyra timmar, och jag var ute och gick i en timme, samt att jag pratat med min hustru och dotter med pojkvän i säkert fyra timmar och varit på toaletten samt duschat i sammanlagt i minst en timme. Det gör att jag har 3 timmar utan kontroll. Tre timmar som tydligen inte var viktiga nog för mig att komma ihåg.
Märkligt, för jag känner ju att jag vill komma ihåg, att jag vill vara medveten om mitt liv. Jag vill vara 100% medveten och ha 100% kontroll, och ändå. Jag är som alla andra, jag är i nuet utan att tänka på det mer än just då. Skrämmande med tanke på att jag borde vara mer intresserad av mitt liv just nu. Nåja, på måndag bär det iväg till Sahlgrenska igen, samma spel med nya givar. Klockan går och springare G1 till H3.

trettondagsafton 2012!

Idag träffade jag min kamrat som haft hjärntumör, igen, han hoppas att han ska bli friskförklarad från cancern nästa månad. Samtidigt som läkare funderar på om han är frisk nog att behålla sitt körkort, och eventuellt borde sjukpensioneras, vill försäkringskassan att han ska återgå i arbete. Man måste ju som min fru sa undra, vems ärenden går försäkringskassan.
Tänderna är något man betraktar som självklara, tills nu. Nu börjar det bli klart att jag kommer att bli av med de flesta spottkörtlarna i munnen, de som producerar salivet som smörjer slemhinnorna i munnen, och håller tänderna rena från sådant man äter. Helt plötsligt kommer jag att bli tvungen att använda saliversättningsspray, flourtabletter och flourpasta. Jag kommer att bli tvungen att skölja min mun med rengöringsmedel (inte Listerine) och olja för att tänderna och slemhinnorna ska hålla. Jag kommer resten av mitt liv bli tvungen att ägna några timmar om dagen med att sköta min mun, det räcker inte längre med tandborste och tandtråd. Utan jag kommer att aktivt bli tvungen att tänka på mina tänder, att skapa rutiner för att klara detta. Det kommer inte att gå att skita i det, för jag är för trött för att borsta tänderna. Jag måste bli medveten och utföra en medveten handling flera gånger om dagen, för att kunna äta och för att få behålla mina tänder.
Jag besökte även min kurator idag, tack för att den möjligheten finns. Hon ger mig nya perspektiv.
Oxfilé Wellington är grymt gott, det var dagens middag som blev tillagad. Grymt gott, men det var första gången jag/vi gjorde detta så man lär sig av misstagen.
Min sons fästmö fyller år idag och det är också en sak som glädjer mig, det var roligt att se henne så glad.
Till aftonen var det Eva Rydberg, vi har en tradition att titta på dessa buskisar på trettondagsaftonen, och att äta löjromstoast, tillsammans med ett glas vin. Så även denna kväll.
Jag skrämde mig själv ikväll dels genom att brandvarnaren drog igång, och dessutom att jag inte hittade dörrhandtaget i min bil som jag haft i drygt sex år. Rosta bröd under brandvarnaren är inte att rekommendera. Dörrhandtaget satt där det alltid har suttit, men jag var någon annanstans i tanken. Det är fruktansvärt vad denna skit sjukdom suger mental kraft utan att man ännu inte är fysiskt påverkad. Planen är klar, nu återstår bara, färdiga, gå. Inställelse enligt order, klart för ordergivning, Verkställ!!

sjuk i förebyggande syfte!

jag blev lite snuvig igår, tisdag. Idag har jag legat med feber och en jäkla snuva och hosta. Polarn ringde och talade uppmuntrande om att han legat hela julveckan med detta! Så tyckte han att man ska se det bra med att vara förkyld i början av januari, för då är du frisk när dina behandlingar startar i slutet av månaden! Kul, men jag vill nog helst vara frisk hela tiden.

Jag såg en kamrats senaste alster i konstväg  på FB och sände en liten spydig kommentar. När jag tänkt lite så kom jag på att han producerar, och jag, jag gör vadå? Jo, jag upprätthåller Jantelagen med att säga indirekt att, du ska inte tro att du är något, du ska inte tro att du är bättre än oss. Fast det är just det han är. Han är något! Han är bättre än jag för han producerar! Jag påstår att jag kan måla, men jag har inte dragit ett enda pensel streck på säkert tjugo år. Så vem är jag som kan säga något negativt om hans konst, jag som inte producerar!
Käre vän, om du läser detta så hoppas jag att du accepterar min ursäkt och förlåter mig för min dåliga kommentar.
Denna dag har jag tittat på filmer om Hellefors och Grythyttan. Jag är ifrån Ljusdal och jag har ingen anknytning till Hellefors eller Grythyttan, men det gav mig en historisk återblick och påminnelser om en svunnen tid. Som till en del varit min ungdom. Filmerna visade dessa orter på 50 och 60- talet och till viss del även 70- talet. Det visade en tid med slit och utveckling. Människor med en framtidstro och ett empatiskt beteende. Det visade hur man redan i skolan drillades att visa respekt för överhet och äldre, vare sig de förtjänade det eller inte. När man kom till lekis, stod fröknarna där och hälsade i hand. Barnen tvingades att bocka och niga, samt att tacka personalen för något som föräldrarna betalade för att få skattevägen. Tack goa fröken, för att jag får mat som jag har rätt till! Vilket hyckleri samhälle!Tack snälla konstapeln, för att du tar mig hårt i armen och leder bort mig som åtta-åring, efter jag hälsat på kungen som jag blivit beordrad att göra. Tack goa disponenten, att du tar över min plikt som kommunensordförande och tar den lilla tid som kungen hade här, då vår by blev Köping.
Jo, men det är ju dessa människor som byggt det samhälle vi har idag, säger folk till mig, och vi ska vara tacksamma. OK, tack alla pensionärer för att ni dragit ner på personalen inom äldrevården och lagt ner ålderdomshemmen. Tack alla nyblivna pensionärer för att ni lagt ner ATP-systemet och gjort ett system så att ni får det bättre som pensionär, än jag någonsin kommer att få!!Så jävla mycket TACK!

Vi har ett vårdsystem som finansieras av skatter vilket är bra, för då får alla möjlighet att få bra vård. Till dagens fråga! Varför finansieras forskning om cancer, hjärt-hjärn sjukdomar via allmosor? Eller om ni vill, bidrag från privatpersoner och företag.

Listerine det nya undret!

Jag är skeptiker, men om någon lägger fram bevis som låter övertygande, ja då faller jag. Under dagen har min värld åter igen ruckats. Listerine, fiskoljor och vitaminer är det jag måste fundera lite till på. I morse så såg jag på tv och en läkare talade om att visst finns det dokumenterad effekt på OMEGA-3 och liknande ämnen. Den kallas Placebo effekten och är en positiv inverkan på kroppen bara för att man tror på ett ämne. Vitaminer behövs absolut, men inte i så stora mängder för kroppen kan inte ta emot och fånga upp allt. Utan det mesta rinner ut med urinen.Samma sak med alla mineraler. Men visst finns det brister i balansen hos människor, men inte så mycket som folk tror. Nåja, som den gode doktorn sa, vill folk lägga pengar på detta och de känner sig friskare, ja då är det väl bra. För det skadar ju inte i måttliga mängder.
Listerine, ett ämne som man har i munnen för att bättra sitt tandskydd. Detta sa han att jag måste sluta med för det förstör slemhinnorna och innehåller för lite flour!! Listerine skapades 1895 för att göra ren kirurgiska verktyg med, det har används till golvrengörning och att bota gonorre! Så man kan ju börja att tvivla. Nå, jag provade att göra ren vår ugn med detta och detta fungerade väldigt bra, faktiskt över förväntan! Så om ni har fastbränt fett eller liknande, låt det kallna och töm på en skvätt listerine, ta sedan en svamp utan slipmedel och gör rent.

Hos en person nära dig!

Idag var jag och utförde lite röntgen och hörselkontroll på KSS, På röntgen träffade jag en dam som talade om för mig att det är bristen på magnesium som gör att man får cancer och tandproblem. Då jag frågade henne hur hon kommit till denna kunskap, talade hon om att hon och hennes syster skickat in hårmineralanalysprov som sa detta. Det är fantastiskt att man får ostraffat hålla på med sådant humbug. Jag kan ge alla människor ett stort gott råd, och om man följer detta kommer man att bli friskare och få vackrare tänder. Dessutom kommer era konton att bli bättre balanserade vilket gör att ni kommer att sova bättre, och slipper oroa er för ekonomiska trassligheter. Ni behöver bara sätta in 500 Skr på mitt konto med ert namn och telefonnummer så ringer jag upp er och talar om hur ni ska göra.
Jag träffade en gammal vän där ute, vi har vår gemenskap från studier och Hemvärnet. Han har opererat hjärntumör flera gånger, men han är i fysiskt väldigt bra form. Han har gjort resan flera gånger och vet vart jag är på väg. Vi pratade över en fika och konstaterade att vi funnit ytterligare en kontaktyta, kanske något som kan väcka en slumrande vänskap igen.
I vårt samtal kom vi fram till att vi finns i mängd, vi som har eller har haft cancer, vi finns och är en person nära dig, det är vi som är "detta drabbar bara andra". Vi är de andra!

Nu blir jag förbannad!!!

Hundvakt, inget problem! Skotträdd hund under nyår, STORA problem!!
Jag tycker att människor som kräver min respekt på grund av att, ja vad som helst i hitta på väg, kan fara så långt de har pengar till. Eller bara gå och sätta sig i sin kyrka, med en fundering på vad deras gud egentligen menar med att man ska respektera sina medmänniskor. I mina ögon kommer respekt alltid vara något man förtjänar, inget man kan kräva, oavsett ålder, nationalitet eller kön.
Om svensklag säger att kommunerna får bestämma själva om hur och när raketer får skjutas, då ska banne mig ingen liten fjant till medborgare säga till mig att det gör han som han vill, och om jag har ett problem med detta så kan jag ju ringa polisen. Hm, här uppstår ett problem, polisen skiter i detta. Men, om jag använder min rättighet till ett ENVARSGRIPANDE(Rättegångsbalkens kapitel 24, paragraf 7 säger: "Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.) med inriktningen ALLMÄNFARLIG VÅRDSLÖSHET, då kan jag gripa en person som inte följer bestämmelsen med förbud på raketskjutning . Då tvingas polisen till att komma och avsluta gripandet och att ta upp anmälan. Nu är ju inte detta ett helt säkert förfarande, man kommer med stor sannolikhet bli anmäld för misshandel av raketförövaren. Men för att vara säker på att få personer som tycker att de står över lagen att sluta, så kan man vänligt, först be dem sluta och hänvisa till den lokala bestämmelsen. Därefter så ringer man polisen och meddelar att man tänker göra ett Envarsgripande då det är risk för brand och skadegörelse samt att människors hälsa kan komma att skadas. Man tar och dokumenterar via mobilen(Videoläge) sitt eget förfarande samt vad förövaren säger och gör.
Det är så här alla borde göra för att skydda våra djur mot detta jäkla smällande på alla andra tider än runt nyårstimmen. Men jag gör som alla andra, jag knyter handen i fickan och svär över idioter, samt tittar olyckligt på hunden som skakar av rädsla och varken kan kissa eller äta.
Men varför gör jag inget då? Jag vet ju hur man kan göra!
Nummer ett är väl, att det smäller så lång ifrån att jag inte kan säkerställa vem som gjort vad.
Nummer två är väl, jag tror inte att polisen gör ett skit åt problemet ändå!
Nummer tre är väl, att jag inte har något större förtroende för den svenska rättsapparaten, för det kommer säkert att sluta med att jag som gjort ett ingripande mot brottslighet straffas, och förövaren går fri.
Det bästa är nog att förebygga genom att bedriva kampanjer mot handlarna som säljer eländet, just med tanke på djuren.

En dag utan inlägg!

Kväll och jag är sjuk, en natt och jag är dålig. Bara jag blir bra till nyårsafton!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Detta skrev jag men glömde att sända, så det blev publicerat i natt. Shit happens!!